onsdag 14 november 2012

Sagopåse: Tummen hittar Dockis

Tummen hittar en kompis

Där Tummen och hans mamma bor finns inga andra barn. En dag när Tummen var ute och lekte, hittade han en docka. Dockan var nästan lika stor som Tummen, han hade svart hår, svarta ögon och en glad röd mun. Han var vit och alldeles mjuk.
Tummen kramade honom.
”Du får heta Dockis” sa Tummen.

Tummen tog Dockis i handen och drog honom.
”Puh! Det var tungt det här” sa Tummen. ”Det är inte lätt att leka med dig, när du inte kan gå själv”.

”Ska vi leka kurragömma?” sa en liten liten röst.
Vem var det? Ekorren? Snigeln? Nej! Det var Dockis som pratade!!
Dockis kunde visst gå! Och prata!

”Stå här och räkna till 5 så springer jag och gömmer mig” sa Dockis
Och Tummen började räkna:
”1 2 3 4 5!! Dockis var är du??” ropade Tummen.

Det var alldeles tyst i skogen. Var är Dockis? Tummen börjar leta.
Bakon lilla stenen? Nej..
Bakom mittemellanstenen? Nej..
Bakom stora stenen? Ja! Där var Dockis!

”Göm dig igen!!” sa Tummen.
”Okej, då ska jag gömma mig riktigt bra, så du inte kan hitta mig!” sa Dockis.
Dockis sprang iväg och gömde sig under en balja.
”1 2 3 4 5! Nu kommer jag!” ropade Tummen.
Tummen letade och letade, men kunde inte hitta Dockis.

Plötsligt så ropar mamma:
”Tummen, kom och ät!”
”Kom Dockis, det är mat” sa Tummen och sprang iväg. Men Dockis låg kvar, det såg inte Tummen.

När Tummen ätit ville han gå och lägga sig. Just när han skulle somna kom han ihåg Dockis! Han hade ju inte kommit! Tummen skyndade sig ut och såg tillslut Dockis ena arm sticka ut under baljan.

”Kom fram nu Dockis, det är natt” sa Tummen.
”Var har du varit?” frågade Dockis ledset.
”Varför kom du inte? Frågade Tummen?
”Jag kan bara prata och gå när vi är ensamma, sa Dockis. ”När din mamma är här måste du bära mig.”
”Vilken tur att vi är ensamma nu då”, sa Tummen. ”Kom, du får sova hos mig!”.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar