onsdag 30 november 2011









De magiska snöflingorna

Nu ska jag berätta en saga för er om en alldeles speciell jul och en alldeles speciell julafton. Det var så här:
Ute föll snön, stora flingor singlade till marken och la sig i drivor på gården. De föll på snögubben som barnen hade gjort när de var ute på förmiddagen. Han hade en svart hatt och morots näsa. En randig halsduk hade han också fått. Barnen trodde nog att de byggt en alldeles vanlig snögubbe men oj vad fel de hade. För det här var någon mycket speciell. Han hade ett särskilt uppdrag.
Men det visste ju inte barnen om. Nä! De trodde att han bara var en vanlig snögubbe men se det var han  inte. Han var tomtens speciella kompis som hjälpte honom med allt det där som tomtar kan behöva lite hjälp med. Som att skotta snö så släden kommer fram eller att putsa renens klockor så det plingar så där vackert. Ibland behöver tomten hjälp med att plocka bort is ur skägget men snögubbens händer är så stickiga så det ber han inte så ofta om hjälp med.
 Snögubben tyckte själv att han var ovanligt stilig, nästan lika fin som granen barnen hade klätt med kulor och glitter i flera olika färger. Den stod inne i huset och blänkte och lyste så det syntes lång väg. Under granen låg det paket flera stycken låg där som barnen klämde på ibland. Ja allt var så där juligt som det ska vara några dagar före julafton.
När snögubben stod där bland alla fallande flingor på gården så hann han fundera lite grann. Han tänkte på om Tomten skulle komma fram med släden i all snön. Tänk om medarna sjönk ner så djupt att de gick sönder. Ja! Det var mycket snögubben tänkte på där han stod.
När nu snögubben stod där och funderade hördes plötsligt ett plingande av bjällror. Det var Rudolf tomtens ren som kom förbi på sin väg mot Nordpolen. Han undrade om allt verkade bra inför julaftonen. Att barnen varit snälla det visste han men all den här snön hur skulle han orka dra släden. Men snögubben lugnade honom och sa att han skulle skotta snö så att Tomten och släden kunde komma fram.
Rudolf blev glad över det svaret och fortsatte sin väg mot nordpolen.
Och flingorna fortsatte att falla mer och mer snö föll över gården där snögubben stod och funderade på hur han skulle hjälpa tomten att komma fram.
Dagen före julaftonen kom snögubben på hur han skulle göra. Han skulle be snöflingorna om hjälp. Han bad den allra vackraste snöflingan att hon och hennes systrar skulle lägga sig över snötäcket som en gata för Tomtens släde.
En gata av de vackraste snökristaller där släden kunde glida fram på skaren så barnen kunde få sina paket i tid.
Snöflingorna tyckte mycket om den snälla snögubben som stått på gården så länge så de ville inte göra honom ledsen.
De föll till marken och bildade en gata av de vackraste iskristaller som Tomtens släde kunde åka på. Så när julaftonskvällen kom knackade det på dörren. När barnen öppnade var det han som de längtat så mycket efter. Tomten kom med paket till alla barnen. Snögubben fick en stor glass för att han varit så finurlig och bett snöflingorna om hjälp.
På iskristall gatan åkte alla barnen kälke och pulka hela den långa vintern och de hade så roligt.
Snipp snapp snut så var denna saga slut

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar