måndag 31 oktober 2011

Spökfamilj på promenad

Denna saga är hämtad från Ingelas lekstuga.
Bilderna finns att hämta här:  Bilder 1 och Bilder 2 

SPÖKFAMILJEN PÅ PROMENAD
Det var en gång en spökfamilj som var ute och gick,
det var förstås om natten. Spökpappan gick först,
sedan gick spökmamman som bar minsta spökbarnet i famnen,
och sist gick storebror som bar på katten. De ropade bu-hu så det
ekade i bergen, och var och en som hörde det, han ryste in i märgen.
Då tappade lilla spökbarnet sin napp och började skrika.
Den stackars katten blev så rädd att den sprang till skogs.
Och minsta spökbarnet grät efter nappen, och storebror efter katten,
och vita spöken fladdrade omkring där i skogen. Alla de små
skogsmössen sprang rädda in i sina bon. Den enda som vågade komma
fram var den stora björnen.
"Vad är det som står på?" undrade björnen.
"Lillasyster har tappat sin napp, och katten har sprungit iväg"
sade spökpappan.
   "Om ni slutar leva om så förfärligt ska jag hjälpa er", sade björnen.
När spökbarnen slutade skrika, kom katten fram av sig själv.
Och gissa vad den bar i munnen? Jo, minsta spökbarnets napp!
Sedan hängde de sina lakan uppå  en gammal gran,
och badade i sjön Ugglesump, där ugglan hoade.
Och månen lyste kall och blek, det var som sagt om natten,
och spöksim sam de allihop fast kattsim sam ju katten.

(Kan ni se spökena bada? Nä, spöken som tar av sina lakan är ju osynliga
!)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar